Ta två minuter och titta på titelsekvensen från HBOs fantasydrama Westworld:
En bit in så ser du en skelettliknande varelse spela en vacker melodi på ett piano. Händerna trycker ned tangenterna och tonerna som hör till klingar. Vi utgår från att varelsen spelar melodin – men lite senare in i videon lyfter varelsen på händerna och pianot fortsätter spela. Det var ett självspelande piano, känt från vilda-västernfilmer, där ett maskineri i pianot tryckte ned tangenterna i rätt ordning så att det lät – ungefär som en speldosa.
Man kan göra två paralleller till filosofiska resonemang här. Den lite mindre uppenbara är den om kausal överdeterminering. Det är ett svårt uttryck för att säga att två eller fler saker orsakar något, men det skulle räcka med en. För att få pianot att låta kan man antingen trycka på knapparna eller låta maskinen göra det – de är var för sig tillräckliga för att få pianot att låta.
Den andra parallellen – som är lite mer uppenbar för någon som sett serien – är den om medvetande och fri vilja. Vi tror att vi bestämmer själva vad vi ska göra genom att fundera igenom och besluta oss för något, men vi skulle kunna ha fel. Tänk om vi bara slutade att bestämma oss för något och inte hade några medvetna upplevelser alls. Hur vet vi att vi inte skulle fortsätta precis likadant ändå, precis som en robot? Tänk om våra upplevelser av världen och att reagera på det bara är sådant som händer ändå, och som inte påverkar hur vi agerar?
Den tanken kan liknas vid den teorin om epifenomenalism. Här tänker man sig att människor har fysiska egenskaper, som att ha en viss massa (alltså vikt), en viss ålder och så vidare. Men man har också icke-fysiska egenskaper, som till exempel att tro att det är onsdag eller känna smärta eller rädsla och så vidare. Tanken är att våra fysiska egenskaper orsakar icke-fysiska egenskaper – vi ser en robot och blir rädda, till exempel. Åsynen av roboten orsakar fysiska händelser i vår hjärna som orsakar både icke-fysisk rädsla och det fysiska beteendet att springa därifrån. Enligt epifenomenalism så är de icke-fysiska egenskaperna helt överflödiga. De påverkar inte någonting, utan de bara händer. De fysiska händelserna i vår hjärna får oss att springa därifrån, men det är inte vår rädsla som gör det. Den skulle man kunna ta bort och vi skulle ändå springa därifrån.
Kanske verkar det långsökt, men tänk då på ett datorprogram som är skrivet så att det först visar en röd fyrkant, sedan en gul fyrkant och sedan en grön fyrkant. Färgerna följer ju på varandra, men det stämmer inte att den röda fyrkanten orsakade den gula fyrkanten. Orsaken var ju hur koden var skriven. Programmet hade fungerat lika bra även om man inte hade haft en skärm kopplad till datorn som körde programmet. På samma sätt skulle är våra icke-fysiska egenskaper, enligt epifenomenalismen, helt irrelevanta för det våra kroppar faktiskt gör.
Är det så här då? Stämmer det? Hur tar vi reda på hur det är? Ja, antagligen genom filosofi och genom naturvetenskap. Men det är inte självklart vilket som är sant eftersom den information vi har verkar vara tillräcklig för att ge stöd åt både förklaringen att våra medvetna tillstånd faktiskt påverkar våra andra medvetna tillstånd (att vår rädsla påverkar vår vilja att springa därifrån och fårr oss att bestämma oss för att springa därifrån) och förklaringen att vi tror att det är så, men att vi har fel och vår rädsla och våra tankar inte spelar någon roll. (Se också det föregående inlägget: ”Nära och liten eller avlägsen och stor?”.)
Det finns naturligtvis mycket mer att säga om det här, och mycket att läsa i frågan – man kan t ex börja med wikipediaartikeln på engelska, sedan en grundbok i medvetandefilosofi eller artikeln på Stanford encyclopedia of philosophy. Man kan också titta på HBOs serie och tänka själv och tillsammans med andra kring de frågor som serien tar upp. Till exempel i ett filosofisamtal.