När man läser vad filosofer under historien har tänkt på är det lätt att märka hur ämne efter ämne slutat vara filosofi – frågan om världens beståndsdelar besvaras idag av fysiker, inte av filosofer. Frågan hur en stat styrs (och kanske även bör styras) besvaras idag av statsvetare och inte av filosofer. I några ämnen pågår dragkampen fortfarande, som frågan om hur medvetandet fungerar som både filosofer och hjärnforskare försöker besvara, men många ämnen har slutat räknas som filosofi. Kanske till och med ämnen som moralfilosofi och de frågor som existentialistiska filosofer skriver om kommer lösas med vetenskap, om kognitionsvetenskapen når sin fulländning.
Det finns också en risk att vi människor fortsätter med filosofi i tron att vi löser problem, men i själva verket är allt intressant redan löst av vetenskapen och vi lever i en vanföreställning att vi gör något viktigt. Forskare som Stephen Hawking (känd för att ha förutsagt svarta hål, bland annat) och Neil DeGrasse Tyson (känd bland annat från tv-serien Kosmos) har redan förklarat filosofin död [1]. Har de rätt? Nej, helt uppenbart inte, eftersom det bedrivs filosofisk forskning runt om i världen fortfarande. Men kommer det att vara sant, i framtiden? Är filosofins öde att avskaffa sig själv?
Det finns olika sätt att svara på det här, jag tänkte utforska några. Vilka tycker du är bäst? Tror du att några går att kombinera med varandra? Finns det fler svar? Skriv en kommentar!
Den odelbara filosofiska anden
Det är ett misstag att tänka att ett ämne slutar vara filosofiskt bara för att det inte längre studeras personer på den filosofiska avdelningen. Statsvetare är lika mycket filosofer som andra filosofer även om de inte kallar sig för det, för filosofi handlar om att förstå världen och verkligheten. De använder sig oftare av vetenskapliga experiment och undersökningar, kanske, än vad filosofer brukar göra, men det är inget vi ska hänga upp oss på. Filosofer använder ofta vetenskapliga studier för att stärka sina argument. Svaret är alltså att filosofin inte kommer försvinna, men den kommer kanske att se annorlunda ut än vad vi är vana vid.
Särartsfilosofi
Vi lär oss att förstå vad filosofi är genom att förstå vad det inte är, men den processen är inte oändlig. Det finns frågor som ingen vetenskap kommer försöka besvara, och det är det som filosofi är. Så är det med andra vetenskaper också: biologiska organismer består av kemiska reaktioner, men ämnet har inte tagits över av kemister för det, eftersom kemister försöker besvara andra frågor än vad biologer är intresserade av. Vilka frågor som blir filosofins är inte klarlagt än, och kanske mycket av det vi idag kallar filosofi senare kommer kallas något annat, men det kommer alltid finnas något kvar.
Den filosofiska metoden
Det som gör filosofi speciellt är inte vilka ämnen man studerar, utan hur man gör det. Det är fel att tänka att det finns ett ”filosofiämne” med sina egna frågor. Det kommer därför finnas fysikens filosofi och statsvetenskapens filosofi som behandlar ämnet på ett annat sätt än vad huvudämnet gör, även om de ämnen som vi idag reserverar för filosofi kommer falla till andra vetenskaper.
Filosofins nytta är ett koan
Det går inte ens att försöka besvara frågan ”vad är filosofi bra för” utan att använda sig av filosofi, och hur mycket vi än försöker vara empiriska kommer vi alltid behöva använda de filosofiska verktygen för att ens börja gräva i frågan. Det blir därför lite som ett buddhistiskt Koan, en fråga som saknar svar, som till exempel ”Hur låter det när en hand klappar?” att försöka föreställa sig en värld utan filosofi. Vi skulle lika gärna kunna försöka föreställa oss hur det är att vara döda.
Ändligt i teorin, i praktiken oändligt
Ja, i teorin skulle filosofin kunna försvinna, men det kommer inte hända i praktiken för vi kommer alltid på nya filosofiska frågor. Det är som att poliser arbetar med att lösa och förhindra brott, vilket i teorin betyder att de arbetar med att avskaffa sig själva; eller som med läkare arbetar för att bota sjukdomar – om de verkligen lyckades skulle de bli arbetslösa. I teorin kanske poliskåren eller läkarkonsten skulle lyckas med detta, i ett perfekt samhälle, men det spelar ingen roll i praktiken för det kommer aldrig hända. Folk kommer alltid vara brottsliga eller sjuka. Precis samma är det med filosofi – världen kommer aldrig bli till en värld där filosofi inte behövs så länge det är en värld som bebos av människor.
Det kunskapsteoretiska argumentet
Slutligen, en position som inte egentligen är ett svar på frågan: hur ska vi veta när det har hänt? Neil DeGrasse Tyson tycker ju till exempel redan att filosofi är onödigt, hur vet vi om han har rätt? Kanske en del av det som idag betraktas som filosofi redan i praktiken är löst, bara att vi inte vill ta till oss det för vi tycker så mycket om aktiviteten. Kanske filosofi redan idag är mer som sport eller som dans – något vi gör för att vi tycker det är kul, men inte något som egentligen utvecklar kunnandet särskilt mycket. Men om vi vill ta reda på hur det är med det behöver vi använda oss av filosofi, och om vi får fram att filosofi behövs, hur vet vi att inte själva metoden är partisk för det resultatet?
[1] Stephen Hawking gör det början av sin bok ”Den stora planen”, Neil DeGrasse Tyson har till exempel gjort det i en podd, som man kan läsa en avskrift av här med kommentarer.