Tänk dig att du vill veta vilken mat din kompis Sune tycker bäst om. Du frågar honom på måndagen och då svarar han pizza. Men sedan frågar du igen på tisdagen och då säger han lasagne. På onsdagen frågar en annan kompis dig vilken som är Sunes favoritmat. Vad svarar du?
Alternativ 1. Du svarar att han gillar lasagne bäst. Det verkar som att han hade ändrat sig, och därför borde det han sa senast vara det rätta.
Alternativ 2. Du svarar att han gillar pizza bäst. Det var det han sa först och det spontana svaret är oftast rätt.
Alternativ 3. Du svarar att Sune tycker lika mycket om lasagne och pizza. De är på delad förstaplats och det finns ingen enskild rätt som han gillar allra mest.
Alternativ 4. Du svarar att Sune har ingen favoritmat så vitt du vet. Det finns olika maträtter som han gillar, till exempel pizza och lasagne, men vad du vet har han har ingen preferensordning mellan dem eller några andra rätter.
I det här exemplet så kanske alternativ 4 verkar vara det rimligaste bara för att du inte har så mycket evidens för att dra en slutsats åt något håll alls – du har ett väldigt litet underlag. Men samtidigt skulle du kunna nöjt dig med att fråga bara en gång, utan att ha tänkt mer på det, och då skulle du känt dig säker på att säga att han gillade pizza bäst.
Vi kan förstås alltid säga att det rätta är att göra att inhämta mer evidens. Kanske observera Sune i hemlighet och se vad han väljer. Eller se vilken av rätterna han är villig att lägga mest pengar på. Det kanske fanns andra saker som påverkade hans val – kanske hade han sett reklam för lasagne och blev tillfälligt förvirrad och sa fel. Men det är alltid något man kan säga, det finns alltid mer evidens att hämta. Någonstans måste vi sluta. Och om vår evidens ser ut på det sättet, hur ska vi tänka?
Exemplet är naturligtvis lite fånigt, men den underliggande frågeställningen tror jag är intressant. Om det gäller något praktiskt löser vi det nog oftast genom att bara välja något – om din kompis frågade vilken rätt som kompisen borde bjuda på på Sunes födelsedag så går nog båda lika bra, till exempel. Men frågeställningen finns kvar – vad gillar han egentligen mest?
Det handlar inte heller bara om andra människor – vi står inför samma situation när vi funderar över vad vi själva egentligen vill, om vi en dag ville en sak och en annan dag en annan. Jag tycker det verkar som att man alltid måste välja ett av de fyra alternativen, men det går att hitta motexempel till alla. Jag tänker att alternativ 1 är det vanligaste sättet att tänka på. Våra preferenser ändras, men det senaste är alltid det aktuella och därför det rätta. Han har slutat gilla pizza mest och nu är det lasagne. Alternativ 2 säger att vi blir vilseledda när vi försöker tänka efter och kontrollera oss, och att det vi säger när vi inte tänker är det som vi verkligen tycker. Det hänger samman med idén att vi är som mest genuina som människor när vi är naturliga.
Alternativ 3 är ett lite försiktigt alternativ, lite liknande ett som säger att det alltid är rättvisast att dela lika. När det gäller just pizza och lasagne kanske man kan tänka sig att det är ett rimligt alternativ och att det faktiskt går att gilla båda lika mycket. Men det går lätt att hitta på exempel där det verkar konstigt. Tänk om du hade frågat Sune om han tyckte att dödsstraff är fel och han en dag svarade att det var helt förkastligt och nästa dag svarade att det var helt okej. Det verkar inte möjligt att båda sakerna är sanna.
Alternativ 4 är det allra försiktigaste. Man vet ingenting än så länge. Men det är inte ett så rimligt alternativ, om man inte också säger hur mycket evidens man behöver för att kunna avgöra vilket det är. Räcker det med att Sune säger lasagne på onsdag också? Eller behöver vi vänta ännu längre? Det är förstås inte heller så vi brukar tänka. Vi är ganska snabba med att fälla omdömen och bestämma oss – men det motargumentet behöver man inte bry sig om. Vi kan ju ha fel ganska ofta när vi uttalar oss om vad vi själva eller andra tycker.
Hur starka är argumenten för de olika alternativen? Finns det flera alternativ än det jag kunde komma på? Vilket beskriver hur vi faktiskt tänker? Hur borde vi tänka? Vad tänker du?
Foto 1: ”stu_spivack” med CC-By-Sa licens
Foto 2:”m01229” med CC-By-Nc licens