Här om dagen pratade jag med en vän som funderade över sitt karriärval. Hennes jobb är stressigt och utsatt, och det finns ofta för lite tid och resurser och man tvingas prioritera vad man ska få gjort när man egentligen borde göra alltihop. Hon funderade om hon hade valt rätt jobb, eller om hon borde byta. Samtidigt så är de flesta jobb jobbiga. Hur jobbigt är för jobbigt?
Det är rimligt att ett arbete kräver något av en. Det kanske kräver att man ska vara på plats tidigt på morgonen, att man ska vara effektiv när man väl är där. Det kanske kräver att man hanterar missnöjda kunder och dåliga chefer. Det kanske kräver att man gör något som man egentligen inte vill göra, och man kanske behöver göra exakt samma sak om och om igen. Sådana saker är krävande, och gör en trött, men man kan bestämma sig för att det inte är så farligt att man behöver byta. Det kommer alltid finnas sådana saker, och det är en anledning till att man får betalt för det.
Vi kan kalla denna syn på saken för ”Nöj-dig-inställningen”. Alla är lite olika, men i grund och botten kommer man behöva göra saker man inte vill. Det gäller att hitta vad man kan leva med att göra mot sin vilja, och sedan nöja sig. Att nöja sig innebär att tycka illa om ett antal saker, men bestämma sig för att inte agera, och avföra dessa saker som argument för att agera. Om man inte nöjer sig kommer man leva sitt liv sökandes efter något som inte finns – vilket med största sannolikhet gör en olycklig.
En motsatt syn på saken kallar jag ”själsfrände-teorin”. Den går ut på att det precis som det finns en själsfrände för alla så finns det ett jobb för alla. När man har hittat jobbet som det är meningen att ha kommer man inte längre uppleva det jobbiga som jobbigt. Anledningen att man tycker det är jobbigt är att man inte har hittat rätt jobb. En partners snarkningar och dåliga ordvitsar som någon ser som fel och brister, blir för själsfränden trygghet i mörkret och gemensamma gapskratt. En person tycker det är stressigt att sälja varor via telefon, men för en annan är detta ett spännande tävlingsmoment. Detta är ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” attityden.
Det är kanske frestande att bara mötas halvvägs och säga att den rätta synen ligger någonstans emellan, men det går inte om man tittar lite noggrant på det. ”Nöj-dig-inställningen” säger inte att man ska nöja sig med vad som helst, utan bara att man kommer behöva bestämma sig för att sluta leta fel, och ”själsfrände-teorin” säger tvärt om att när man hittar rätt kommer man inte behöva nöja sig. Om man nöjer sig lite grand, ja då har man nöjt sig. Samtidigt kräver inte ”själsfrände-teorin” inte att allt är fantastiskt hela tiden, bara att man inte menar att dessa problem beror på jobbet. Ett par bestående två själsfränder kan fortfarande drabbas av sjukdom och arbetslöshet och annat som gör livet svårt, men riktiga själsfränder tvivlar inte på sin kärlek. Eller, översatt från metaforen, jobbet kan ju vara jobbigt av anledningar som inte har med jobbet som sådant att göra – man har en jobbig kund, eller ekonomin är dålig.
Snarare än att mötas halvvägs tror jag felet snarare ligger i att tänka att de utesluter varandra. Att nöja sig med ett jobb låter som att man menar att man kommer vara kvar på samma arbetsplats tills man dör. Det är säkert ganska tufft att svälja, även när man gillar sitt jobb. Och vad menar man egentligen med ”mitt jobb” – är det ens yrkestitel? En försäljare kan ju sälja många olika varor – har en telefonförsäljare och en mäklare samma jobb? Att vara revisor på en statlig myndighet, på ett multinationellt företag och på ett litet familjeföretag kan säkert vara väldigt olika. Om det är samma koncern, men olika arbetsplatser, är det då samma jobb?
Det är så klart svårt att i praktiken veta om man skulle trivas bättre någon annanstans, och också svårt att veta om man skulle lyckas få jobb på det där andra stället. Ofta är det säkert praktiska aspekter, som bolån och barn, som avgör om man byter jobb eller inte, snarare än nöjdhet. Men man kan nog sträva mot själsfrändejobbet, samtidigt som man nöjer sig vid varje enskilt tillfälle.