Härom helgen ägnade jag mig åt ett musikprojekt med en vän. Vi har ett antal halvfärdiga låtar som vi arbetar på där ackordföljd, melodi och text är klara men inte så väldigt mycket mer. Vi lade till andra instrument, såsom bas, piano, beats och började experimentera med olika synt-ljud. Vi hittade en melodi som vi gillade, men hade svårt att hitta ett ljud som passade. Efter ett tag hittade vi ändå ett ljud som passade men ju mer vi lyssnade på det desto mer blev vi övertygade att melodin inte passade. Så vi ändrade melodin till en som passade bättre. Men då insåg vi att denna melodi och synt nu krockade ljudmässigt med pianot. Kanske man kunde lägga pianot en oktav upp? Då verkade det vara trummorna som var fel? Och sedan var det nog ändå basen som inte passade? Eller var det kanske ändå melodin i sången som var fel, trots att det var den vi började med?
Det gick bara att bedöma ett element i ljuset av sin omgivning. När detta element stämde bättre överens gjorde det att något annat inte längre stämde och behövde fixas till. Det här mönstret kan man se i många andra sammanhang: när man skriver en text, lagar en maträtt, eller kanske sammansättningen av en arbetsgrupp eller en rutin på en arbetsplats. Tillsätter man basilika för att göra tomatsåsen mer smakrik kanske det plötsligt saknas syra, och sedan märks det att den inte har nog salt varpå det märks att den behöver styrka… och så vidare.
Det är så klart inte alltid såhär. Ibland ändrar man ett felande element och hittar något som passar perfekt. Men innan man har gjort det så går det inte att veta om det finns någon sådan bit – en sådan krydda som gör det gott, en mening som är perfekt i texten, en synt som är exakt sådan som behövs och så vidare. När man har bytt ut och upptäcker att den nya pusselbiten gör att något annat inte fungerar så kan man inte heller veta om det faktiskt är den nya felande länken som ska åtgärdas eller om man ska stanna vid den man nyss bytte ut och hitta en annan bit.
Detta liknar det klassiska problemet Theseusskeppet. När några av plankorna i skeppet ruttnar byter man ut dem, sedan blir kölen skadad och ersätts, sedan däcket, sedan rodret och till slut har man bytt ut allt material i hela skeppet. Är det samma skepp? Om inte, när blev det ett nytt skepp? Samma sak riskerar hända oss när vi byter ut ljud efter ljud, melodi efter melodi – steg för steg blir det en annan låt. Om man har kvar en kopia av den ursprungliga versionen har man då två olika låtar som visserligen liknar varandra – och om man har otur är det något fel med båda versionerna.
Så kan det så klart vara i ens eget liv också: det är något man inte trivs med som man försöker rätta till. Kanske man skaffar sig en hobby för att man är uttråkad, men då är ens lägenhet plötsligt för liten för att kanoten ska få plats, så då köper man ett hus, och då blir det plötsligt för långt till jobbet och så vidare. Det är inte nödvändigtvis fel väg att gå – man kan inte veta på förhand hur det ska bli, och på något sätt kommer livet ändå att utveckla sig. Att felsöka och försöka rätta till är nog det enda man kan göra. Men kanske ibland ta ett steg tillbaka och försöka se hela pusslet – kanske den felande pusselbiten faktiskt passar in om man tittar lite noga?